tisdag 10 maj 2016

Med livet som insats...

med mod, övertygelse och "allt för konsten"...
äntrade fotografen...
en liten, ranglig spång över Kamlungeforsen i Kalixälven.



























En av de sista orörda älvarna,
klass 2 varning för högt flöde...
En sann skönhet, ett gott liv och en fröjd för fåglar, fiskar, djur och människor...

Hur länge får den vara kvar
hur länge står förnuftet emot mammon
hur länge finns det minnen kvar?

Hoppet är det sista som överger ett sargat hjärta
hoppet är det enda vi har kvar...

i ytlighetens, banalitetens,
enkla lösningarnas, glättighetens och förenklingarnas förlovade tidevarv:)

Det äkta, det genuina...finns det med i SAOL numer, tro?

3 kommentarer:

  1. Jadu kloka funderingar. Men vi lever på hoppet och framtiden.
    Med vänlig hälsning,
    Camilla

    SvaraRadera
  2. Jag tror på mänskligheten. Tyvärr verkar den behöva komma till nära vägs ände innan den fattar galoppen.
    Vet inte om det var avsikten. Men första bilden skrämmer. På fler sätt än ett...
    / Deerhunter

    SvaraRadera
  3. Att du vågade dig ut på spången i detta starka vårflöde. Vågade inte ut när vi var där sommartid. Annat var det när man var ung. Dina bilder berör och väcker minnen från många fina stunder på denna vackra plats. Var du där vid islossningen också?
    Längtar upp ordentligt nu.
    Kram, kram.

    SvaraRadera