fredag 26 maj 2017

Språk och kulturfestival i Oslo...

Har återigen lyckats...helt ovetande...pricka in ett stort event.
Nu i Oslo, Valentin´s Day i Miami i februari, Mardi Gras i New Orleans och för ett par veckor sedan, sista dagen på Jazzfestivalen i Trondheim.
What comes next?

























Uppträdanden, scenkonst och tal i all ära...
men, som vanligt är det publiken som tilldrar sig min uppmärksamhet.
Kulturer, kläder, masker...så lika, olika och alla lika intressanta.
Fortsättning följer, för många bilder blev det...sen jag hämtat kameran på hotellrummet?
Jodå...jag var lat på morgonen...
Det straffade sig med en extra promenad...och småbenen värkte:)

måndag 8 maj 2017

Colour me...Havana...

Kan inte lämna, inte släppa taget...
Människorna, djuren, färgerna, stämningen...
och vänligheten personifierad...Havanna...Havana...Habana.





























Många länder har jag besökt...
och många, många städer.
Men, Havanna öppnade mitt hjärta som aldrig förr.
Öppnade alla sinnen,
fick mig att le och gråta på samma gång,
tänka efter och tänka en gång till...

Den staden har allt, den bara ÄR,
speciellt bortom turiststråken...
och bakom den nu lite halvputsade fasaden.

I´ll be back:)

tisdag 25 april 2017

Krakow...

en stad som ställer frågor...



















en stad med mörka minnen...






















en stad som reser sig, har framtidstro...





















bygger nytt...och så alla dessa fötter...


















och bubblor...

















glädje, lek och allvar, men en helt annan och mer positiv stad än för 27 år sedan...

måndag 17 april 2017

Anno Dazumal...

Beautiful Old Cars in Havana...























Beautiful Old Tractors,
near the Arctic Circle...
























Exoticism, here and there...
memories
after thoughts...

Is it Always better on the other side?
Can we see the Beauty at home?
Can we feel with the Old...
and still See the light of the future?

A quite hope...a wish...

lördag 15 april 2017

Björnspår i Storön...

björnen har vaknat...





















och vi insåg inte förrän vi kom hem, vad vi egentligen hade sett?
Först en stor rörig grop, mitt i ingenstans,
sen stora spår... är det snömannen tro?

Sen vaknade fotografen...telet i ryggan totalt värdelöst :)
...men visst ja, jag har ju en mobil
...kanske det kan bli nåt?
Gropen glömde jag naturligtvis bort, men spåren talar sitt tydliga språk...

och frossan kom...sisådär fem timmar senare:)

Enligt gamla sägner går björnen ur idet på Tibertiusdagen, den 14 april...dvs igår:)

söndag 9 april 2017

lördag 25 mars 2017

Icebreaker Cruise...

och om att bo "mitt i exotismen"...






















Att man blir hemmablind är inte direkt någon nyhet...
men, tack och lov är man förändringsbar
och så småningom öppnas ens ögon...
efter ett halvt liv i förskingringen.






















Exotiskt, sa min man, första gången vi träffades...
Jaha...tycker du...
sa en med ögon som ännu inte  öppnats...

Idag, när vi båda har blivit "norrbottningar" ser och hör jag entreprenörer, som kan och vill ta vara på landsändans fantastiska tillgångar.
Det värmer mitt hjärta och jag håller alla tummar för att de skall lyckas.






















Att idag, i det fantastiska vårvintervädret, stå på kajen i Axelsvik och beskåda Polar Explorer komma smygande ur dimman, lägga till bland isflaken...
och säkert landa ca 100 passagerare av varierande nationalitet.






















Det var stort, det var glädje, stolthet och inte minst
...ödmjukhet.
En väckarklocka återigen...
SE och åter SE
se stort och brett, tänka efter, reflektera...
aldrig fastna i gamla invanda fotspår.

Förbli den världsresenär man är och vill vara...
även hemma.