måndag 23 maj 2016

Skäggdoppingar i repris från 2015...

ont i hjärtat och nya (andra) bilder...


























Ett år sedan bilderna togs av en lycklig och glad fotograf...
en ynnest och en stor dos tur som jag har insett nu, ett år senare.

I år följde jag bobyggandet, parningen och början på ruvningen...
och så,
3 dagar senare fanns inte en fågel kvar!?!
Vad har hänt?
De har häckat här (i Gustavsbergs hamn) under många år.
Örnar, måsar, hundar, småligister???
Ingen vet, eller?
Hursomhelst så smärtar det i hjärtat och frågorna hopar sig...
Svara mig den som kan!

Inser med facit i hand, att jag hade en otrolig tur sommaren 2015...
det klassiska...
rätt plats, rätt tid, fånga tillfället och öppna ögonen.

Mina ögon gråter nu och som tröst har jag gjort bilderna "lite större"...
och "klickbara"...
hoppas att de gläder "någon":)

http://www.gertiebgranvik.com/2015/06/fyra-sma-randiga-faglar.html

fredag 13 maj 2016

Grodorna leker för livet...





















och avkomman fortsätter i samma spår...

tisdag 10 maj 2016

Med livet som insats...

med mod, övertygelse och "allt för konsten"...
äntrade fotografen...
en liten, ranglig spång över Kamlungeforsen i Kalixälven.



























En av de sista orörda älvarna,
klass 2 varning för högt flöde...
En sann skönhet, ett gott liv och en fröjd för fåglar, fiskar, djur och människor...

Hur länge får den vara kvar
hur länge står förnuftet emot mammon
hur länge finns det minnen kvar?

Hoppet är det sista som överger ett sargat hjärta
hoppet är det enda vi har kvar...

i ytlighetens, banalitetens,
enkla lösningarnas, glättighetens och förenklingarnas förlovade tidevarv:)

Det äkta, det genuina...finns det med i SAOL numer, tro?

onsdag 4 maj 2016

Eftertankens kranka blekhet...

mänsklighetens flathet...



























ser vi
hör vi
reflekterar vi
lär vi av erfarenheten
lär vi av själva lärdomen...

























eller fortsätter vi att stirra genom nålsögat?

fredag 22 april 2016

Det var en gång en Impression...

eller två...


















Det var en gång mitt ord...

mitt ord fick vingar
mitt ord blev allas

mitt ord är inte längre mitt...
men...
Impressionerna är fortfarande MINA.

fredag 15 april 2016

Blåsippa-Hepatica...

Blue Painted Lady


































Colour me Blue...
Colour my Eyes
Colour me Rainbow

R...red
O...orange
G...gul (yellow)
G...green
B...blue
I...indigo
V...violet

...ROGGBIV...how to learn about the Rainbow colours...
when I was Young...
in the sixties...

tisdag 12 april 2016

Nej, det blir inga blåsippebilder i år...
























ej heller några körsbärsblommor...

att ändra sig
att göra tvärt emot
att vara obstinat...
att se möjligheter i det tråkiga, vardagliga, invanda...

ja, att öppna ögonen och låta intrycken och känslorna (vårkänslorna) ta över...
se vad som händer
känna in
vara spontan och lite galen...

mmm, det hjälper ibland och till och med Kungsan tedde sig rätt mänsklig idag:)

och förstås...blåsipporna är förevigade hemma i Värmdö:)

söndag 10 april 2016

Svanspan med Catrin...




















blev Transpan, Tofsvipespan, Örnspan
och så...till slut...

















den ultimata Norrbottensbilden...
ensamhet, vårvinterljus, kontemplation.

lördag 2 april 2016

Ensamvarg möter Grus grus...






























Cygnus cygnus,
målerisk morgon, avslagen kväll,
smattrande Storstrutar som nästan överröstade tranornas parnings och danssång...och ovanligt få Homo sapiens (Hs).
Tja, Storstrutarna ackompanjerades och styrdes förstås av Hs, men annars var de ovanligt få:)

Hur hamnar då en utpräglad ensamvarg vid Trandansen/Hornborgasjön vid årets intensivaste tid?

Tack svärföräldrarna i Falköping!
...utan er hade jag aldrig fått uppleva skådespelet, ljudet, ljuset och stämningen...för femtonde året i rad:)

söndag 20 mars 2016

måndag 7 mars 2016

An Der Scönen Blauen (grauen) Donau
















L´heure bleu a´la Budapest




























Back to Szentendre after 30 Years...

och så börjar min resa i minnet...
Eller rättare sagt...det minne jag inte har av Szentendre:)

Så frågar jag mig då, jag som alltid har rest och fortfarande reser...minst en gång i månaden, om det vi definierar som resa är minst 1000km bort...

Varför reser jag?

Min första "långa" resa gjorde jag tillsammans med mina föräldrar 1959, jag var då 4 år. Vi bilade genom hela långa Sverige...från Kalix till Varberg...då ca: 1500 km.
På den tiden otroligt exotiskt och så ovanligt att Hallandsposten (?) gjorde ett stort reportage av och med de "långväga" gästerna...

Ja, på den vägen är det och på den vägen kommer det antagligen att fortsätta så länge jag lever.
Många år och många länder har passerat...någonstans runt 70 tror jag.
När jag var drygt 20 bestämde jag mig för att ha avverkat hela världen innan 30...men livet tog sin egen vändning, som det så ofta gör...och en hel del återstår.
Men...idag är det inte längre så viktigt "att pricka av"...det viktiga är att njuta av upplevelser, nya kulturer och då och då komma tillbaka till ett "nygammalt" ställe.

Favoritländer och favoritstäder bevarar jag för mig själv...att göra sina egna upptäckter och misstag är två av de ingredienser som berikar livet och ger guldkant i tillvaron. Jag reser och har alltid rest "på egen hand"...numer tillsammans med min kära make som delar mina värderingar.

...On the Road again...