onsdag 12 september 2018

Världens vackraste vägar

Det finns många vackra, häftiga och farliga vägar i vår värld. Att försöka lista de vackraste vägarna vi har åkt, visade sig vara helt omöjligt. Då skönhet dessutom är ett ytterst subjektivt begrepp, likväl som upplevelsen av häftig- och farlighet, nöjer jag mig med ett fåtal, utan inbördes ranking. Vi har kört samtliga själva, förutom ökenvägen i Tibet, där åkte vi buss.

1. Wild Atlantic Way, Irland. Sträcker sig från Kerry till Donegal i norr, där den övergår till Heritage Coast i Nordirland.
















2. Moseldalen, Koblenz-Trier.
















3. Nordöstra Skottland, kustvägen Inverness-Wick-Thurso.
















4. Kustvägen 8an i Kroatien, Dubrovnik-Rijeka.
















5. Costa Smeralda, Sardinien.
















6. Motorvägen A1 från Kosovo till Albaniens kust.
















7. Ringvägen, R1, Island.
















8. Seward Highway, Alaska, mellan Anchorage och Seward.
















9. Trans Canada Highway, Vancouver till Banff.
















10. Highway 1, Kalifornien, San Fransisco-Los Angeles.
















11. Ökenvägen i Arizona, genom Monument Valley.
















12. A1A, Florida Keys ner till Key West.
















13. Ökenvägen i Tibet, Lhasa-Shigatse-Tingri-Mt Everest.
















14. Chapmans Peak Drive, Western Cape, Sydafrika.
















15. The Garden Route, Sydafrika.
















16. Great Ocean Road, Victoria, Australien.
















17. 1an Nordön, Nya Zeeland, Kaitaia-Cape Reinga, längst i norr.
















18. Väg 80, Sydön NZ, Omarama-Mount Cook Village, längs Lake Pukaki.
















19. Väg 94, Sydön NZ, Te Anau-Milford Sound.
















20. Väst-nordliga bergsvägen Gran Canaria.
















21. Och så Norges alla vackra vägar...
















Trollstigen, Örnstigen, Atlanterhavsveijen, Lofoten, Varanger, med flera, med flera.
Och självklart alla vackra Alpvägar som vi har slirat runt på, inte minst Selva/Val Gardena till Cortina...och det passet...och det...

måndag 6 augusti 2018

Roadtrip genom våra östra grannländer...östersjön runt.

Vi började med en skön båttur från Karlshamn till Klaipeda,
där vi lyckades pricka in årets händelse.
Sommarfestivalen, den 59:e i ordningen,
bjöd på varmt, vackert väder och dito gamla båtar...
samt massor med kommers förstås,
blandat med underhållning och mat av alla de slag.


Vilnius blev vårt andra stopp. En numer ganska välmående stad,
men med tydliga spår efter gamla unionstiden.



Intressanta överraskningar är alltid välkomna
och strax norr om Siauliai stannade vi till vid Mound of Jurgaiciai
(The Hill of Crosses)
En sällsynt upplevelse, speciellt när vi lyckades pricka in
firandet av Publik Wake, då tusentals Pilgrimer vallfärdar dit...
och med sig har de nya kors...



En natt bodde vi mitt i smeten av Riga. 
Fin gammal stad som vi sett förut och som just nu var kokhet, +34,
så promenerandet blev ytterst begränsat. 
På stora torget hittade vi en rolig utställning av och med 
björnar från hela världen.



Morgonen därpå krånglade vi oss ut ur ett 32 gradigt Riga 
och styrde kosan österut igen...mot Daugavpils.
Mycket speciell stad, med en skarp kontrast mellan 
nytt och gammalt, mellan rikt och fattigt.
Lite svalka fick vi i form av åskväder, modell häftigare...
men, snart var det lika varmt igen.

Tartu var en liten fin stad, även den med en påtaglig blandning 
av gammalt och nytt.

Mellan Tartu och Tallin blev det tvärstopp och helomvändning, 
när det jag väntat på...lyckofåglarna, uppenbarade sig på fotoavstånd.
Hela familjen Stork med ett mindre välkommet besök...
som snart störtdök...

Tallin besökte vi i början av 2000-talet och vi hade sett fram emot 
vandringar i den vackra gamla staden, som sägs vara fint upprustad. 
Men, fortfarande +34 och vi orkade knappt utanför hotellet. 
Där njöt vi av utsikten och en fantastisk solnedgång, 
så jag slutar som jag började...

...morgonen därpå tog vi båten till Helsingfors. 
Stilla hav och eskort av vattenskotrar.
Jyväskylä nästa, åskoväder igen...
och snart är cirkeln sluten...hemma efter 430 mil.




tisdag 1 maj 2018

Roadtrip i Nya Zeeland...del II...

och resan fortsätter...
Bergen närmar sig igen och för en som är bergtagen av födsel och ohejdad vana, är det paradiset.
Vi installerade oss för två nätter i vackra Te Anau, som är porten till Fiordlands. När vi kom fram fick vi veta att passet mot Milford Sound är stängt pga snö???
Deppa ihop, kasta in handsken?...nä, nä...finns inte på kartan.
Vi tog en virre, sa gonatt och drömde vackra drömmar...och morgonen därpå var det strålande sol, nysnö på topparna och rimfrost i träden.
Gudomligt vackert!
Första fyra bilderna är från vägen ut mot Milford Sound.
Clay Cliffs var ännu en makalös upplevelse på väg upp mot Aoraki/Mount Cook, där den bergtagna fick sitt lystmäte.
Avslutar med vågbrytning vid Birdlings Flat på väg ut mot Akaroa...en bedårande liten pärla.



























Ja, NZ kommer att stanna kvar närmast hjärtat...länge, länge.
Nu i Sydney för några dagar, innan vi börjar vår lååånga resa hemåt.